Att vara Katti

Idag har jag gjort det där som jag gått och bävat för i flera månader. Jag har varit och gjort ett till cellprov eftersom det förra cellprovet tydligen visade förändringar.

Inte nog med att jag har varit lite orolig över att det ska visa sig vara allvarliga förändringar, dessutom har jag oroat mig för själva undersökningen. Till att börja med för att jag inte visste hur det skulle undersökas denna gång och, och sedan för att jag hade fått höra att gynekologen antagligen skulle knipsa av en bit av livmodertappen!

När jag kom dit idag blev jag först lättad för att jag kände igen gynekologen sedan tidigare och tycker att han är bra. När jag fick prata med honom förklarade han att det inte är säkert att jag har förändringar (Varför skriver man då det i kallelsen!?) och att vi bara skulle göra ett vanligt prov (alltså med tops och ultraljud).

Alltså gällde pappas visdomsord även denna gång: Det är korkat att oroa sig över något i förväg. Antingen så oroar man sig över det i onödan eller så gör man plågan dubbel.