Kvällens fundering
Förr i tiden när jag var tråkig och fet hade jag mycket förutfattade meningar om folk. Jag tänkte till exempel att snygga tjejer sällan är smarta. Nu är jag äldre och klokare och har bland annat kommit på att man faktiskt kan var både och. Man kan sminka sig mycket, klä sig i korta kjolar och korsett och ändå vara smart. Man kan göra saker som inte anses särsklit smart men faktiskt ändå vara det. Ja, jag tänker så för att ursäkta mig själv. Men det betyder inte att det är mindre sant. Utseende och intelligens hänger inte ihop. Punkt.
Gynekologen - kvinnans bästa vän eller värsta fiende?
Idag har jag gjort det där som jag gått och bävat för i flera månader. Jag har varit och gjort ett till cellprov eftersom det förra cellprovet tydligen visade förändringar.
Inte nog med att jag har varit lite orolig över att det ska visa sig vara allvarliga förändringar, dessutom har jag oroat mig för själva undersökningen. Till att börja med för att jag inte visste hur det skulle undersökas denna gång och, och sedan för att jag hade fått höra att gynekologen antagligen skulle knipsa av en bit av livmodertappen!
När jag kom dit idag blev jag först lättad för att jag kände igen gynekologen sedan tidigare och tycker att han är bra. När jag fick prata med honom förklarade han att det inte är säkert att jag har förändringar (Varför skriver man då det i kallelsen!?) och att vi bara skulle göra ett vanligt prov (alltså med tops och ultraljud).
Alltså gällde pappas visdomsord även denna gång: Det är korkat att oroa sig över något i förväg. Antingen så oroar man sig över det i onödan eller så gör man plågan dubbel.
Inte nog med att jag har varit lite orolig över att det ska visa sig vara allvarliga förändringar, dessutom har jag oroat mig för själva undersökningen. Till att börja med för att jag inte visste hur det skulle undersökas denna gång och, och sedan för att jag hade fått höra att gynekologen antagligen skulle knipsa av en bit av livmodertappen!
När jag kom dit idag blev jag först lättad för att jag kände igen gynekologen sedan tidigare och tycker att han är bra. När jag fick prata med honom förklarade han att det inte är säkert att jag har förändringar (Varför skriver man då det i kallelsen!?) och att vi bara skulle göra ett vanligt prov (alltså med tops och ultraljud).
Alltså gällde pappas visdomsord även denna gång: Det är korkat att oroa sig över något i förväg. Antingen så oroar man sig över det i onödan eller så gör man plågan dubbel.
Operera bort livmodern
Igår somnade jag på soffan till Grey's Anatomy. Jag brukar inte vara känslig för operationer eller liknande, men jag tror att det var programmet som fick mig att drömma mardrömmar på soffan. Jag drömde att jag åkte till läkaren för att kolla mina cellförändringar (vilket jag ska göra på måndag). Det visade sig att det var cancer och att jag blev tvungen att operera bort livmodern. Inga småsyskon till Mini alltså.
Egentligen tror jag inte att det kommer visa sig vara något allvarlig, ändå drömmer jag läskiga drömmar om det.
Egentligen tror jag inte att det kommer visa sig vara något allvarlig, ändå drömmer jag läskiga drömmar om det.
Nu kör vi!
Okej! Nu är jag redo att låta er komma hit istället. Lite mer har jag lärt mig om att designa bloggen, men som ni ser är det långt kvar till en snygg design. Men shit the same! Jag säger som min kylskåpsmagnet så länge... nästan...
Vi kan inte båda se bra ut. Det är antingen jag eller bloggen.
Vi kan inte båda se bra ut. Det är antingen jag eller bloggen.
