Att vara Katti

Nu är det bara några dagar kvar tills semestern är slut. Jag har inte haft så här lång semester på många år p.g.a. att jag alltid har jobbat på mina sommarlov när jag varit student. Ärligt talat ska det bli riktigt skönt att börja jobba igen!

Min semester har varit toppen. Vi har hunnit med att göra massor av skojiga saker. Visserligen finns några saker som vi inte har hunnit med också. Men det får vänta helt enkelt, för nu vill jag jobba! Den här sista semesterveckan får mig nästan att klättra på väggarna. Inga planer. Ingen annan är ledig. Ingen bil. Ingen värme.

Det finns dock några nackdelar med att vardagen kommer igång. Jag kommer inte ha lika mycket tid med min älskade son. Mr ska vi inte tala om. Vi räknade ut igår att nästa helg då vi alla tre är tillsammans infaller i oktober. OKTOBER! Hur deprimerande är inte det...

Som ni säkert har förstått älskar jag mitt jobb. Det känns kul att gå dit varje dag, trots (eller antagligen just för)att varje dag är en utmaning. Mitt jobb innebär en del ledighet när andra jobbar, men det innebär också att jag måste ta mig i kragen och jobba hemifrån. DET är inte det lättaste kan jag tala om. Det finns så mycket annat roligt att göra när man är hemma. Dessutom är det inte själva hemmadelen av mitt jobb som är kul. Det är en förutsättning för att allt annat ska fungera, ändå önskar jag att jag kunde hoppa över den. Det är svårt att hitta motivationen när man har en gosig 4-åring hemma. Det är också svårt att finna inspiration när man är i "fel" miljö. Ändå vet jag att det bara är att göra det. Den som får lida om det inte blir gjort är jag och 43 andra stackare som räknar med mig.