Att vara Katti

Brände nyss näsan! Ett råd: Stick inte fram näsan samtidigt som du lyfter på locket till en kokande gryta med sting! Försöker vara en bra flickvän idag och ska bjuda min älskling på en trerätters.

Jag stod i dörren redo att gå.


Mr - Vänta! Jag måste få en puss först!


Det var startsignalen för 1000 pussar och minst lika många kramar från båda mina älsklingar.


Mr - Jag älskar dig så jävla mycket! Glöm inte det!

Mini - Mamma jag älskar dig!

Jag - Jag älskar dig också Mr och jag älskar dig också Mini.

Mr - Vänta en puss till bara.


5 minuter senare kunde jag gå in i duschen...

Igår kväll hade min älskling och jag picnic i vardagsrummet. Riktigt mysigt! Vi satt på vår gröna (gräs)matta och mumsade godsaker och pratade. Det är helt underbart att äntligen ha honom hemma efter alldeles för många dagar av jobb.

Egentligen vet jag inte varför jag skriver för jag känner inte riktigt för det. Som ni har märkt har jag haft en upptagen vecka. Jobbet har tagit för mycket tid, så allt annat har kommit i andra hand. Känner mig fortfarande matt efter veckan...

Idag kan jag konstatera rödvinsångor inte smakar gott dagen efter. Snart ska jag dölja dem i andra godsaker. Min älskade Mr håller nämligen på och förbereder frukostbuffén i köket. Efter det ser jag fram emot en lugn dag i lathetens tecken. Amen.

Sitter och går igenom min gamla blogg, där hittade jag ett inlägg där jag beskrivit min drömman. Inlägget är skrivet den 6 augusti 2009, alltså 4 månader innan jag blev ihop med Mr. Såhär skrev jag:

Drömman. Hmm. Nu gäller det att ta i. Min drömman är snäll och han har humor. Mycket humor. Han är romantisk och överraskar mig ofta. Han är spännande. Snygg såklart. Dessutom är har lagom smart och tycker om att diskutera. Han har en egen vilja och låter mig kämpa. Han älskar mig för den jag är. Det får nog räcka så. För höga krav? Vad tror ni?

När jag läser det blir jag lite extra lycklig. Kraven är inte i närheten av "för höga". Mr är allt det. Han är otroligt snäll och omtänksam. Humor har han definitivt mycket av. Att jag kan komma ut från jobbet en dag och hitta en ros och ett kärleksbrev i bilen bevisar att han är romantisk och överraskar mig (fatta att han promenerade över en timma i många minusgrader för att göra detta för mig!). Vi gör alltid spännande saker ihop och jag kan känna mig stolt när jag går vid hans sida för att han är så snygg! Han är smart, diskuterar mer än gärna (som ni kan läsa ett par inlägg ner). Han har en stark vilja och tvingar mig att kämpa för min. Jag behöver aldrig tvivla på att han älskar mig för den jag är, det visar han varje dag genom gulliga sms, närhet och små och stora gester. Jag har den jag alltid önskat mig! Jag har min drömman!

Är ni inblandade i någon slags maktkamp människor emellan? Jag lever ihop med en person som, precis som jag, har en stark vilja, är envis och diskussionsvillig. Vad man än säger så ifrågasätter den andra alltid. Ibland kan det bli lite tröttsamt att träta om allt, försöka överbevisa varandra och att alltid fightas om det sista ordet. Jag vet inte hur många gånger vi har blandat in andra för att stärka våra argument eller hur många gånger vi har googlat för att få den andra att ge upp. Som tur är så är ingen av oss särskilt långsint och båda har ganska lätt för att be om ursäkt. Vi har nära till att visa kärlek och behöver aldrig tvivla på den andras känslor. Men mitt i all kärlek och lycka pågår en maktkamp. Kampen om att ha rätt och samla poäng i envishet.

Se inlägget 2 steg nedan om ni inte redan har gjort det.

Jag har funderat lite på det där med kontrollbehov. Kanske är det inte rätt ord för det jag menar. Det är ju inte så att jag kontrollerar människor omkring mig och ska veta och lägga mig i allt de gör. Däremot känner jag ett väldigt stort ansvar för saker. Jag har svårt att släppa det ansvaret och jag har svårt att säga nej. Visst, i vissa situationer handlar det om kontroll, men det har en hemskt negativ klang. Det låter som att jag är en svartsjuk och bestämmande flickvän, och det är jag absolut inte. Förutom ibland, när det handlar om mat ;)

*NOTERA: Jag plockade fram maten ur frysen dagen innan Mr skulle laga den och då plockade jag fram det HAN hade föreslagit. Pluspoäng till mig!

Ibland kan jag komma på mig själv med att ha lite väl mycket kontrollbehov. Jag försöker verkligen tänka på att tona ner det eftersom jag egentligen inte vill ha kontroll över allt. Jag tror att det kan vara en anledning till att jag lätt blir stressad. Jag lägger för mycket ansvar på mig själv trots att jag egentligen borde slappna av och fokusera på sådant som faktiskt är av betydelse att jag får kontrollera.

Varför tänker jag på det nu? Jo, för att Mr och jag pratade om morgondagens matlagning. För det mesta är det jag som sköter matlagningen här hemma, men i morgon är Mr ledig så då gör han det förstås. Problemet är bara att jag inte kan låta bli att lägga mig i. Jag dissar alltid hans idéer när jag egentligen bara borde hålla käften och vara glad att jag slipper laga. Jag skulle bli galen om han la sig i min matlagning. Laga själv om det inte duger! skulle jag garanterat säga.

Det här kanske känns som en löjlig grej, men det är ett bra exempel på något som ligger djupare än matlagning.

Jag gick in i badrummet för att borsta mina tänder. Jag greppade tandborsten i min ena hand och tandkrämen i den andra. Snabbt insåg jag att morgonens nästintill tomma tub hade bytts ut. Direkt började jag då leta i omgivningarna men den gamla tuben gick inte att finna. Mr måste ha kastat den. Halleluja!